Idag tog jag äntligen tag i vår dator. Jag åkte till Maxi för att lämna in den flimrande dataskärmsdatorn. Jag var så nöjd över mig själv att jag äntligen fick tummen ur arslet och gjorde det. Nöjdheten höll i sisådär tre minuter. Jag fick, efter att förklarat problemet med den flimrande dataskärmsdatorn, veta att jag först måste ringa något (satans) supportnummer, stå i kö och förklara mitt problem för någon datanisse.

Jag har än inte ringt, så egentligen ska jag inte uttala mig ännu, men något säger mig att jag kommer att hamna på ett callcenter som sköter supporten för just denna dator. Personen jag kommer få tala med har antaligen just börjat sin anställning och måste springa och fråga vad som ska göras. Stup i kvarten.

Så ni kanske förstår att min nöjdhet försvann ganska snabbt. Nu måste jag ringa, stå i kö och förklara igen via telefon för att få höra (efter en halvtimmes förklaring och väntandes för att datanissen måste springa och fråga sina kollegor): "Tyvärr är det inget jag kan hjälpa dig med via telefon, jag föreslår att du lämnar in datorn där du köpte den."

Suck. Punkt.

Nu ska jag ta och dammtorka samt dammsuga lite. Sen blir det lunch och sedan mamma, ringa supporten, fixa och trixa med mitt CV, personliga brev och min profil på arbetsförmedlingen.se.

Jag får ta fram macho-Matilda när jag ringer senare. Då har datanissen inte en chans(...).

Från och med idag är det exakt två veckor till jag och Elin sätter oss på ett SASplan och åker ner till Stockholm. Så från och med idag kommer mina rubriker innehålla en nedräkning av dagarna tills vi åker. Starts today: 14 dagar.

Idag är en dag då det faktiskt har hänt lite i mitt liv. Dagen började med en liten snoozning på si sådär en halvtimme. Efter efterfesten igår, även fast det inte blev allt för många öl, tyckte jag det krävdes en liten sovmorgon.

Jag steg upp, gjorde mig i ordning slängde på lite smink för att dölja tonårsfinnarna som, trots att jag inte längre är tonåring, gillar att dyka upp lite då och då.

Klockan 10 var jag på arbetsförmedlingen redo för en träff med min jobbcoach. Träffen gick bra, vi gick bland annat igenom mitt CV och mitt personliga brev. Så det ska jag ta upp imorgon och jobba lite på -- så de blir perfekta. Sen kollade vi lite på utbildningar och olika praktikplatser. Och tro det eller ej, men jag anmälde mig faktiskt till en fristående kurs på 7,5 högskolepoäng. Webbutveckling 1. Det är verkligen precis det jag vill lära mig, eller en del av det. Jag har redan lärt mig själv lite av det, men det känns roligt och bra att få lära sig resten (och det jag kan) från någon som verkligen kan det.

Så förhoppningsvis kommer jag att börja läsa denna kurs på halvfart efter jul. Det är ju ingen utbildning som direkt leder till examen, men det är en början. Jag kommer mest troligt att jobba eller praktisera samtidigt och det känns faktiskt väldigt roligt.
Jag har aldrig varit såhär peppad på något sedan föreställningen i trean! Jag är lycklig.

Men mina aktiviteter för dagen är inte slut än. Efter äventyret på arbetsförmedlingen, lunch och lite SATC-tittande bestämde jag mig för att skita i om jag blir förlamad, inte kan prata eller måste gå baklänges och åka och ta vaccinet.
Så det gjorde jag. Och nu ska jag skita fullständigt i denna jäkla influensa. Jag är så less att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Så från och med nu ska jag ignorera allt gällande influensan.


That’s that.

Fortfarande har jag väldigt svårt att finna motivation för att skriva. Vad skriver man om när man inte gör något speciellt? Det händer inte så överdrivet mycket just nu.

Jag tänkte i alla fall göra ett litet försök. Igår var det tvättdag och trots att våran tvättkorg var överfull blev det endast fyra tvättar, så det var avklarat ganska fort. Sedan följde jag med Agnes till mamma, där det slappades, spelades lite tv-spel, busades med Micko och pratades. Vid halv fem var jag hemma igen och Hjalle kom hem cirka två sekunder efter mig, han lagade mat -- köttfärsbiffar. Mumma. Sen hamnade jag i koma och orkade inte tänka. Min koma resulterade i att Hjalle skjutsade mig till Hemmakväll där det hyrdes tre tvättäkta tjejfilmer: Bring it on (2 och 3) och 13 going on 30. Jag hade myskväll med mig själv, i mitt komatillstånd. Hjalle spelade tv-spel och höll sig undan.

Idag är ännu en dag med inget på agendan. Jag funderar på huruvida jag ska ta vaccinet eller inte. Jag är så satans less på svininfluensan och att det ska pratas om den konstant. Säg en människa i Sverige som inte nämner svininfluensan en gång om dagen.
Nej, just det, det går inte. ALLA gör det.
Jag känner lite som pappa angående Stieg Larsson-böckerna: Om alla pratar om det, då ska då banne mig inte jag göra det!

Idag valde jag att ta sovmorgon. Jag brukar stiga upp vid 8.30 bara för att få någon slags ordning i mitt liv. Men idag när väckarklockan ringde sa kroppen emot. Det var helt omöjligt att stiga upp. Det gick inte. Detta resulterade i att jag hamnade mittemellan frukost och lunch, så nu vet jag inte riktigt i vilken ände jag ska börja.

Imorgon blir det mest troligt en efterfest på mixed EM. Lennart är i stan och vi planerar att boka in en match mot ett lag för att spela och sedan dra hem till mig för några öl i sann Tjeckienanda. Låter som en perfekt kväll enligt mig.


Jonte, Anna och jag med varsin gambrinus i handen. Detta var innan Losers party.


Jag lägger en sten mot ett, för oss, väldigt trevligt bo. Jonte, Anna håller koll och Lennart skippar.

Jag saknar Prag.

Helg igen. Och snö för första gången den här vintern. Jag blev alldeles lycklig när jag steg upp idag och upptäckte att det snöade stora fina flingor ute och att snön dessutom låg kvar på hustak, gräsmattor, väg och träd.
Jag längtar sjukt mycket till jul nu. Att jag dessutom sedan igår kväll haft jullåtar på hjärnan gör inte jullängtan mindre.

Idag fyller världens bästa Amanda 21 år. Stora feta grattiskramar till henne. Ikväll blir det att fira Amanda och hennes födelsedag. Äta ute på Olles och sedan fest hos Amanda. Jag tror starkt på kvällen. Amanda är värd extra uppmärksamhet på min blogg idag. Dels för att det är hennes stora dag, men sen även för att hon är en underbar vän som väljer att bjuda sin fattiga vän (jag) på middag ikväll, så att jag ska kunna följa med.

För det ska hon hyllas. Enormt.

Jag har andra vänner som också ska hyllas. Och det är Elin, Åke och Josse som kommer bjuda mig på allt förutom flygbiljetten till Stockholm, så att jag ska kunna följa med i slutet av november. Snacka om underbara vänner jag har. Jag skulle aldrig, även om jag sökte i 100 år, kunna hitta mer fantastiska vänner.

Så nu är biljetterna bokade till Stockholm i slutet av november. Ska bli så underbart roligt att åka ner och att träffas så många av oss samtidigt. Hade varit ännu underbarare om även Wickan hade kunnat följa med. Men man får glädjas åt det man får. Och det ska jag göra.

Jag har kommit på en sak. För att inte mina dagar enbart ska innehålla en enda smet av massa saker jag borde göra, inte har gjort eller kanske gjorde, så ska jag numera "jobba" vanliga tider. Mellan 10.00 och 15.00 varje vardag ska jag göra de saker som behöver göras. Fylla i papper, blogga, städa, arbetsförmedlingen...
Då kan jag när kvällen nalkas kanske försöka lugna ner mig.
Får se hur det går.

Jag kommer inte kunna följa med till Stockholm och Västerås för att hälsa på mina kära vänner. Det känns otroligt tråkigt och inte alls kul. Men förhoppningsvis kan jag komma ner någon gång nästa år och förhoppningsvis kanske Elin och jag kan åka samtidigt då. Det vore så kul.

Eftersom jag (som ni säkert listat ut) inte la upp några bilder på senaste tiden så tänkte jag göra det nu.


Linus fyllde 21 och det firades med överraskningsfest på Villagatan anordnat av flickvännen Farri.

Jag var där och även Mathilda.

Det var också världens bästa Amanda. Visst är det här kortet härligt?


Partyyyyy.

Helgen efter var underbara Frida hemma i Skellefteå. Det firades med myskvällar, stan, fika/lunch och utgång på Olles med underbara vänner.

Elin och minen. Frida och Peacemärket.


Anton och Frida.

Frida, Peacemärket, Jag och Elin.

Jag och Eeeeeeeeeeeelin.


Frida, Peacemärket, Jag och Elin.

Jag ber alla mina läsare (som numera antagligen har försvunnit eller i alla fall minskat drastiskt) om ursäkt för en otrolig, hemsk, kass och fruktansvärd uppdatering. Min ursäkt är helt enkelt brist på ork, brist på idéer, brist på motivation och brist på samtalsämnen. Mitt liv svämmar inte direkt över av roliga och intressanta händelser nu.

Jag och Hjalle ska se The Proposal nu, innan han drar i väg på träning och jag stoppar ner mig själv i sängen. Imorgon ska jag försöka blogga lite mer, kanske uppdatera er på det lilla som faktiskt har hänt mig. Samt lägga ut bilder från de senaste helgerna.
Det sistnämnda är mest för Amandas skull.


Grattis till min älskade systerson, som har hunnit bli ett halvår. Jag är nio dagar för sent ute... Men som de säger: Bättre sent än aldrig.

(Jag har vetat om det tidigare än nu och har redan sagt grattis till Micko. Personligen. Ifall ni undrade.)

Bilder från: Åke

Dags för mig att krypa ner. Tar en ny medicin som får mig att må så sjuktjävlapissdåligt. Dessutom blir jag trött, gäspar som aldrig förr, ännu mer huvudvärk, ingen aptit, svettningar och ännu mer illamående. Och yrsel. Och darrningar. Och ännu mer saker, men ska jag radda upp allt blir inlägget långt och otroligt ointressant.

Hjalle är på träning. Han tränar mellan 21.30 och 23.00. Vad är det för tider? Riktigt skitiga tider. Om jag får säga det själv.

Hittills ikväll har jag tittat på Halv åtta hos mig, Arga snickaren och Oskyldigt dömd. Sen har jag suttit här ett tag.

Imorgon ska jag till skolan och äta lunch med några ur min ex-klass. Eller i alla fall Amanda, inte fy skam det heller. Sen ska jag nog dra till mamma och vara med henne och Agnes. Om det inte var något annat jag skulle göra. Minns faktiskt inte... Jag har ingen koll längre. Ingen alls.

Nu: Sängen. Eller först: Borsta tänderna och tvätta ansiktet. Natti natti.

Jag behöver nya bilder på oss, min sköna.

Vad händer med mig? Jag skriver knappt något, får väl knappt kalla mig för en bloggare längre. Grejen är den att jag verkligen inte har någon motivation för tillfället, jag vet inte alls vad jag ska skriva om. Förr har det liksom mer bara kommit till mig. Nu kommer inget till mig.

Jag är numera arbetslös. Måste hitta ett jobb. Vet dock inte hur det ska gå till. Hur ska det gå till? Jag skulle vilja jobba i butik, kanske på halvtid. Till att börja med. Måste ta mig tillbaka, sakta men säkert.

Idag har jag varit på arbetsförmedlingen. Jag skulle träffa min handläggare klockan 11. När klockan blivit 20 över 11 kommer en kille fram till mig och frågar om jag hade fått hjälp. Jag sa att jag hade det och väntade på att få träffa min handläggare. Killen bad mig följa med till disken så skulle han se varför handläggaren var så sen.
Det visade sig att hon var sjuk idag. Hade någon meddelat mig? Nej. Självklart inte.
Så jag åkte hem igen.

Sen drog jag till Agnes och hängde med henne, Astrid och Micko.

Härligt väder idag.

Konstigt att det redan är onsdag. Jag har fortfarande måndag. Eller fortfarande och fortfarande. Jag har måndag idag. Just kommit hem från vårdcentralen, ska dit igen på ett läkarbesök klockan 15. Kul liv jag har idag. Nej. Borde städa, men det känns allt för ansträngande.

Imorgon kommer Åke hem, vilket ska bli riktigt kul. Dock tråkigt att hon och Frida inte kunna komma samtidigt. Men i helgen får det bli du och jag Åke. Elin ska ju till Malå och hälsa på en liten bebis.

Har fortfarande inte riktigt kommit tillbaka till mitt vanliga jag efter resan. Jag är helt sönderslut i hela kroppen. Men jag hoppas att detta ska ändra på sig snabbt.

Åke, vad har vi för planer för helgen?

Nu ska jag leka lite med datorn. Som för övrigt jäklas något enormt med mig idag. Bilden vill verkligen inte vara still. Vi måste göra något åt denna dator snart.

En känd klocka. Det lilla skellettet drog i ett snöre varje jämn timme och i luckorna som man ser lite ovanför tittade de 12 apostlarna ut.

Under den kända klockan fanns detta. Jag vet inte vad det är. Är inte så allmänbildad.

Karlsbron och slottet i bakgrunden.

En gubbe.

Några till gubbar.

Och ännu en. Gubbar överallt.

Spelarhotellet.

Min spelarjacka och mitt passerkort.

Curlinghallen. Inklusive spelande lag.

Det var typ allt jag hade. Lite till kort, men det är mest bara upprepningar på alla andra. Jag hade inte med kameran på festerna, vilket jag ångrar idag. Men gjort är gjort.